Mingel i medier – det sociala samspelet i offentligheten

| Av: Emma Gerlach |
| Foto: Amy Gerlach |

Emma Gerlach

Emma Gerlach

Det finns normer och koder du bör följa för att kunna mingla framgångsrikt. Du bör inte prata om att du just opererat bort livmodern, att din tonåring kallar dig för ord du inte visste fanns eller att du känner dig totalt misslyckad för att du just kommit på din partner med att ligga med sin kollega.

Förutom att vi inte berättar de där sakerna för att vi skäms, så handlar det också om att anpassa sig till det forum som vi befinner oss i. Vi behöver spela vår roll och visa fram ungefär så mycket av oss själva som förväntas av oss eller som omgivningen har förutsättning att hantera för stunden. Vi behöver kort sagt ha koll på vad syftet är med det sociala samspel vi för ögonblicket befinner oss i.

Jag liknar sociala medier vid ett virtuellt mingel. Är du bra på att mingla? Kan du obehindrat starta samtal och på ett bekvämt sätt avrunda och gå vidare – småprata, kallprata och få den information du har nytta av och marknadsföra varumärket ”dig själv” exakt på de sätt du föresatt dig? Vi använder social medier mer och mer idag för att skapa kontakter, professionella eller privata, än vad vi gjorde tidigare. Vårt privata blir mer offentligt och vi bygger varumärke med oss själva. Det ställer högre krav på vår självkänsla och vi behöver precis som vid kommunikation i verkliga livet använda oss själva som redskap. Vi lär oss av föräldrar, vänner, kolleger och andra vi träffar. Socialiseringsprocessen pågår ständigt.

Har vårt deltagande i sociala medier sin egen socialiseringsprocess eller för vi över de etiska regler och inlärda normer som vi redan har? Det är frestande att säga att vårt deltagande i sociala medier speglar hur vi agerar socialt i verkligheten. I viss mån är det naturligtvis så men tyvärr finns många onda exempel på att vi inte lyckats särskilt väl med detta. Problemet är just att spridningen av vad som skrivs är blixtsnabb – och det faktum att allt finns kvar, ses av många, delas och kan kommenteras. Allt blir publikt.

Mediemedaljens baksida är naturligtvis den oönskade möjligheten att också sprida kränkningar och förtal. Människor som fastnat i en destruktiv och nedbrytande syn på andra får i sociala medier en stor spridning. Jag tror inte hat och kränkningar har ökat men jag tror att vi tvingas bevittna dem oftare på grund av sociala medier. Vi kan inte censurera vad som händer i realtid. Vi är många gånger maktlösa inför vad som möter oss på skärmen när vi deltar i virtuellt mingel. Större spridning innebär också en ökad insyn och medvetenhet kring vad som är existerar. Det är svårare för oss att blunda för värderingar och normer som råder.

En grupp som är aktivare än någon annan och drabbas hårdast av detta är ungdomar. De är vana vid att umgås, exponeras, kritiseras och kommenteras på nätet. Deras tillvaro utspelas på skärmen, i klassrummet eller någon annanstans. Nästa gång du tar en fika passa på att ta en titt på de ungdomar som surfar i grupp med ett bord mellan sig. I stunder kan man få se dem lyfta blicken och prata direkt till varandra rakt över bordet. Ungdomsforskaren Tomas Ziehe menar att ungdomar idag ”bär med sig ett mediepaket i huvudet – ett referensbibliotek fyllt av mer eller mindre värdefulla kunskaper om olika såpoperor, tv-serier, filmer kändisar och ett helt mediespråk”.

När jag växte upp hade jag en bästis och på hennes gata bodde det en något äldre tjej. Min bästa kompis lekte ibland med henne. Jag var lite blyg för henne. Hon var äldre än jag, orädd och väldigt säker på sig själv – trodde jag. Vi pratade aldrig med varandra och hon tycktes inte känna till att jag fanns.

En gång tog jag mod till mig och hälsade på henne med nerböjt huvud och blicken fäst på hennes skitsnygga jeans. Hon mumlade till svar. Den här tjejen hade koll. Dagen efter vårt möte berättade min bästis i förtroende att hennes kompis hade pratat om mig. Hon hade sagt att jag var ful. Bara det hade hon sagt. I samma stund som jag fick höra det blev det en sanning. Det var lika sant som att hon var äldre än jag och lika sant som att hon hade skitsnygga jeans och bodde granne med min bästis. Det blev en sanning att jag var ful och det var hon som ägde den.

Jag var först bara förvånad men sedan blev jag ledsen. Inom mig förändrades en del av synen på mig själv. Jag skämdes för att det antagligen var sant och för att jag inte haft vett på att skämmas förut. Det ska tilläggas att jag inte var något särskilt känsligt eller ensamt barn men det tog mig ett tag att glömma den där kommentaren. Det var en kommentar, en gång!

Om jag var ung idag och fått den där kommentaren på Facebook så kanske jag varit mer härdad och van. Nej, jag tro aldrig vi vänjer oss. Vi kan aldrig skydda oss utan att förlora en del av oss själva. Låt oss inte glömma vad en sårande kommentar kan göra med oss. Hur kritik och kränkningar kan bygga bo i våra hjärtan som blir till skam i våra inre och hindra oss från att vara dem vi är fullt ut. Vi har alla rätt att stå stadigt i oss själva med möjligheten att låta rötterna få sätta sig i jorden innan kraven på oss börjar blåsa och kritiken dugga tätt i ett prestigefyllt samhälle.

Om inte vuxna kan uppföra sig mot varandra vilka ska då vara ungas förebilder? Om inte vuxna har engagemang nog för att se och agera när attityder och språkbruk visar i vilken tillvaro ungdomar befinner sig, hur ska ungdomar medvetet kunna utveckla och skapa stabila och trygga värderingar för sig själva? Jag kommer inte med några nyheter när jag säger att ungdomsåren är den tid då vår självkänsla är som mest utsatt. Men aldrig tidigare har vi haft lika stora möjligheter att ta del av ungas värld som nu. Om vi vill. Det är inte enbart den enskildes ansvar att skydda sin självbild. Vi är alla ansvariga för vad vi förmedlar till våra medmänniskor.  Vi kan inte stanna vid att debattera om vilka lagar som bör finnas utan att samtidigt aktivt bidra med sunda normer och värderingar. Vi är ansvariga för om människors ”inre kritiker” ska få svälta. Vi måste se vem som står intill oss. Vem har du i din närhet som är på vippen att ta till orda men som kommer av sig, sänker blicken och förblir tyst?

Att mötas av vänlighet och uppmuntrar, stärker och skyddar lika mycket som det motsatta kan bryta ner. En obetänksam kommentar kan etsa sig fast i en persons inre under lång tid. Det är lika viktigt att agera för det som är gott som emot det som är ont. Vi bör ta tillvara varje möjlighet som sociala medier ger oss för att lyfta varandra och sprida sunda värderingar.

Oavsett med vilket syfte du minglar på sociala medier, var medveten om att du berör, påverkar och formar vilka normer och värderingar som sprids där. Du är ett föredöme för unga människor. Ditt minglande på sociala medier kan sätta ett kraftfullare avtryck hos människor än en stunds kallprat och ett visitkort i någons hand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: