| Av: Jennifer Lind |
| Foto: Andreas Wanitzky |
När det här skrivs pågår Almedalsveckan som bäst i Visby, en vecka full av politisk debatt, opinionsbildning, erfarenhetsutbyte och nätverkande. Det råder ingen tvekan om att Almedalsveckan är ett betydelsefullt forum för angelägna framtidsfrågor. Frågan är dock vilka resultat de drygt 2000 seminarier och debatter som arrangeras under veckans gång genererar. Såväl organisationer som företag och politiska partier lägger omfattande resurser på sitt deltagande i Almedalsveckan, ofta utan att överhuvudtaget utvärdera resultatet.
Almedalen är en fantastisk plats att befinna sig på för den som är intresserad av att diskutera politiska frågor, möta likasinnade och lyfta frågor som är viktiga och har stor genomslagskraft i det politiska och samhälleliga rummet. Almedalsveckan beskrivs ofta som årets politiska högtid, ett forum där det finns utrymme för såväl lokala som nationella frågeställningar, men vad händer med de kontakter som knyts, de diskussioner som förs och de frågor som lyfts när Almedalen töms på besökare och återgår till sitt normaltillstånd? Påverkas småföretagares vardagliga problem, berörs det lilla Småländska hantverksföretaget verkligen av de diskussioner som förs under en solig Almedalsvecka?
Kan våra så viktiga småföretagare se fram emot en vardag som präglas av mindre byråkrati och ökade möjligheter att fokusera på försäljning och kundvård? Underlättas verkligen förutsättningarna för företagare som letar med ljus och lykta efter medarbetare med den kompetens som krävs för att verksamheten ska kunna utvecklas?
Det är hög tid att betrakta Almedalen och de resultat som uppnås där med kritiska ögon. Kanske är Almedalen i alltför hög utsträckning ett forum för politiker, journalister och i alltför liten utsträckning en mötesplats och diskussionsplattform för ”vanliga” människor som representerar ett tvärsnitt av samhället?
Kommentera