Kunskap om åskådareffekten kan rädda liv

| Av: Nina Jansdotter |

Shalini Persson, Foto Linda Nyremark

Det kan rädda liv att veta hur du undviker att bli handlingsförlamad när det verkligen gäller. Känner du till åskådareffekten vet du också hur du – om du blir offer för ett brott – kan öka chansen att människor hjälper dig, istället för att bara gå förbi, menar Shalini Persson, som är kommunikationsexpert.

För sju år sedan förfärades människor världen över när historien om den lilla flickan Wang Yue spreds som en löpeld. Wang Yue, bara ett par år gammal, hade kommit från sin mamma på en marknad och blev påkörd av en smitare. Filmen från en övervakningskamera visar hur hon ligger skadad mitt i vägen i åtskilliga minuter medan ett tjugotal människor går förbi, innan ytterligare en bil kör över henne, inleder Shalini.

– Nästan fyrtio år tidigare knivhöggs en ung kvinna, Kitty Genovese, till döds en kväll mitt i New York. Flera (minst 10 och kanske många fler) människor hörde hennes skrik på hjälp. Hennes angripare kom tillbaka efter att ha knivhuggit henne ute på gatan. Han tog sig in i den trappuppgång hon lyckats släpa sig in i och attackerade henne igen. Förövaren var psykopat och nekrofil. Han våldtog Kitty medan hon dog, säger Shalini.

Att de som såg den lilla skadade flickan ligga på marken inte hjälpte henne är svårt att förstå. Likaså att de flesta som hörde Kittys skrik under minst en halvtimme, inte ens ringde polisen, fortsätter hon. Fenomenet, som kallas för åskådareffekten handlar om tendensen vi har att låta bli att hjälpa till i en nödsituation när vi har andra omkring oss. Man har studerat detta intensivt.

– Den som söker på nätet får många sorgliga träffar. Människor som gått förbi eller tittat på utan att hjälpa, medan andra blivit skadade, attackerade, ja till och med dödade. Det är ytterligheterna av åskådareffekten.

Shalini understryker att i det lilla drabbas dock de flesta av oss dagligen av olika aspekter av mekanismerna bakom effekten.  Vi ser någon som har tandkräm på näsan, men vi säger inget när vi är en del av en grupp. Vi är på en föreläsning och förstår inte, men låter bli att fråga eftersom vi tänker att vi är ensamma om att undra. Vi ser någon som gråter hysteriskt, men lägger oss inte i, av rädsla för vad andra ska tycka.

Blir du överfallen kan det hända att människor inte hjälper dig. Hur kan det komma sig?

– Vi gillar att se oss som individualister. Men vi människor är evolutionärt utvecklade till att vara gruppvarelser. Den identiteten påverkar oss långt mer än vi tror. Vi följer massan så absurt mycket att vi blir blinda för det som händer omkring oss. Vi stänger av både omdöme och tänkande.

Vilka mekanismer är med och påverkar människor som låter något hemskt hända andra utan att ingripa?

– Vi beter oss annorlunda med andra omkring oss. För det första så är vi mindre observanta på vår omgivning när vi har andra omkring oss. Vi vill inte verka som att vi är nyfikna och lägger oss i, därför tittar vi oss inte alls lika mycket omkring som när vi är ensamma på en plats. Det gör att vi riskerar att missa vad som händer, säger Shalini.

Sedan blir vi, enligt henne, förvirrade när vi ser något som verkar fel. Det är ofta inte helt tydligt vad det är för en situation. Är det ett temperamentsfullt men vardagligt gräl, eller ett skojbråk mellan två som känner varandra, kanske till och med ett practical joke där vi kommer att bli filmade och bortgjorda? Osäkerhet om vad det egentligen är vi ser, gör att vi tittat på andra för att få vägledning om det är en nödsituation och om vi borde göra något.

– Ser människorna omkring oss oberörda ut, precis som vi gör när de tittar på oss, utgår vi från att det inte är någon fara, att “rätt” beteende är att inte göra någonting. Massan förblindar oss till att ignorera vår egen magkänsla.

Hon fortsätter med att berätta att vi känner mindre personligt ansvar ju fler vi är omgivna av. Med en slags känslomässig matematik delar vi upp ansvaret att agera på samtliga som är där. “Med så många människor på plats är det förstås någon som gör något.” Därför kan det bli så att ingen ringer polisen när många bevittnar till exempel ett överfall.

En annan orsak till åskådareffekten är enligt henne att vi i olika utsträckning blir hämmade när det finns människor omkring oss. Det beror på en rädsla för vad andra ska tycka. Desto mer måna vi är om andras uppfattning om oss, desto trögare är vi med att reagera på att någon behöver hjälp när vi har andra omkring oss. Vi är rädda att göra bort oss, bli kritiserade eller i andras ögon bli ihopkopplade med något otrevligt, menar hon.

– Vår första instinkt är ofta att agera för att hjälpa men den blockeras av vår hämning inför andra. Att vi alla gömmer vår oro innanför oberörda pokerfejs skapar en ond cirkel, som i Kejsarens nya kläder. De flesta av oss tror vi är rätt så immuna mot åskådareffekten. “Klart jag skulle hjälpa någon i nöd.” Och när det verkligen gäller drabbas de allra flesta oss av den. Att göra det kan få fatala följder.

Saker som du själv kan göra

Just nu, när du läser detta, är det en bra början, enligt Shalini, att du helt sonika bestämmer dig för att vara en person som tar ansvar, följer din inre moraliska kompass och gör det du kan för att hjälpa andra när det behövs. Skaffa dig en handlingsberedskap – fundera på olika scenarion och vad du skulle göra. Finns det kunskap du kan skaffa dig för att vara bättre förberedd, t.ex. gå en kurs i hjärt-/lungräddning, självförsvar, hantering av mobbning eller annat?

– Att ha föreställt sig hur man skulle agera i en nödsituation påverkar det faktiska agerandet i den, likaså att veta att man har den kunskap som behövs.

Var även observant på din omgivning. Var medveten om vad som händer omkring dig så att du inte missar en nödsituation. Var uppmärksam på sånt som avviker från det vanliga. Var nyfiken, lägg dig i och fråga. Försök inte verka som om du inte bryr dig och bara sköter ditt. Då riskerar du att missa saker, menar hon.

Den viktiga magkänslan

Shalini betonar hur viktig den inre känslan för vad som är rätt och fel är. Gå på din magkänsla och ditt eget sunda förnuft, oavsett hur andra människor reagerar. Känns en situation fel och akut, så förutsätt att det är en nödsituation tills du ser klara bevis på motsatsen.

– När du bestämmer dig för att ignorera din inre röst och hoppas att någon annan gör något, ta ett ögonblick och föreställ dig att det är du eller någon av dina nära som var i just den här situationen. Hur skulle du vilja att andra agerade?

Ta initiativ 

Vänta inte på att någon annan ska börja göra något. När en person börjar agera bryter det ofta den kollektiva handlingsförlamningen. Bli den som tar initiativ. Även om du inte vet exakt vad som ska göras så ta ledningen för att styra situationen mot handling och be andra hjälpa till. Använd deras namn eller annat som identifierar dem, tipsar hon. Det bryter gruppmentaliteten och påminner dem om det personliga ansvaret. Om du kan göra något så gör det – utan att utsätta dig eller någon annan för onödiga risker.

– Du har 100% ansvar för det du gör eller inte gör, det gäller om du är ensam åskådare eller en i mängden.

Det är självklart också viktigt att du tänker på din egen och andras säkerhet.

– I en farlig situation så gör det du kan utan att riskera liv, till exempel ring polisen eller leta efter någon som kan ingripa, lägger Shalini till.

När du själv är brottsoffer

Känns något fel så vänta inte med att reagera för att du inte vill framstå som hysterisk eller misstänksam, för att du är rädd för att göra bort dig inför omgivningen, säger Shalini, med eftertryck.

– Det är bättre att ångra att du satte en otrevlig gräns gentemot någon som inte förtjänade det, än att ångra att du inte gjorde det i tid.

Agera direkt, tydligt och bestämt. Om de som bevittnar händelsen är helt säkra på att det är en nödsituation är det långt mer troligt att de kommer att ingripa. Använd din röst och ditt kroppsspråk, bry dig inte om vad andra ska tycka.

– Gör det tydligt att den som besvärar dig är okänd för och oönskad av dig. Undersökningar visar att andra är mer benägna att hjälpa då.

Ropa på hjälp och säg med vad du vill att människor ska göra. För att bryta gruppmentaliteten så vänd dig till enskilda personer. Shalinis råd är här att se dem i ögonen och be dem hjälpa dig. Gör det klart att det är just deras hjälp du ber om och var också tydlig med vad du behöver “Du i gröna tröjan, ring polisen!”, “Du med långt hår som står vid livbojen, kasta den till mig!”

– Rikta in dig på dem som med störst sannolikhet kommer att hjälpa. Den som går förbi, tittar ner och uppenbart inte vill bli inblandad kommer förmodligen vara svår att påverka. Rikta dig i första hand till den som har stannat, studerar situationen och ser ut att överväga att göra eller säga något.

När det är en farlig situation kan det vara så att män generellt är mer benägna att agera än kvinnor, säger Shalini och hänvisar till att det finns mycket forskning på området men att resultaten inte är helt lätta att tolka. Däremot står det klart i studierna som gjorts att folk som är på platsen tillsammans har större sannolikhet att ingripa. De har en image inför varandra att bevara. Därför blir åskådareffekten positiv om gruppen känner varandra väl. Då är det plötsligt mer sannolikt att någon ingriper ju större gruppen är, istället för tvärtom.

– Åskådare har lättare att känna empati med någon som de kan identifiera sig med, så leta efter något ni har gemensamt och använd det för att framkalla empati “Jag har också en dotter, hon väntar på mig nu. Hjälp mig genom att ringa polisen eller kalla på vakterna!”

Människor är rädda för att bli inblandade eller bli skadade. Om ingen ingriper fysiskt, vänd dig till enskilda personer och säg att de ringer polisen, hämta hjälp eller annat de kan göra utan risk.

Kunskapen om åskådareffekten kan rädda liv

– Att vara medveten om åskådareffekten kan rädda liv – ditt eget och andras, säger Shalini med skärpa i rösten.

Den farliga effekten gör oss, som hon påpekat många gånger under intervjun, blinda, när vi är med andra, för sånt vi annars skulle se. Att känna till att den finns samt hur den påverkar oss ger kraft att välja bort och motverka den.

– Träna på att inte låta dig styras av grupptrycket. Nästa gång du kommer på dig med att tveka att göra något du känner är rätt, för att du tänker på vad andra ska tycka, så välj om. Det kan handla om något så obetydligt som att påpeka för någon du träffar att den har tandkräm i ansiktet eller att du säger hej till någon som alla andra ignorerar.

– Öva på att bryta “Så gör vi här”-normen och följa din inre kompass i det lilla, så ökar du chanserna att du gör det även när det gäller, avslutar Shalini.