| Av Robin Jönsson |
Idag finns det återvinning för allt mellan himmel och jord, men var återvinner vi vårt mentala avfall, våra drömmar, våra fantasifoster och föreställningar vi hade som barn?
Om vi leker med tanken att vi som vuxna är en restprodukt av barndomen eller med andra ord giftigt avfallet på en mental nivå. Är Facebook ett utrymme för föryngring av det fiktiva, ungefär som ett reningsverk för avfall fungerar? Kan man hävda att Facebook är ett digitalt nöjesfält med illusioner och fantasifoster? Vad är det som lockar oss med den sociala nätverksjätten? Är det dess sociala mikrokosmos, den nästan religösa upplevelsen över att besöka sidan eller är det hopkok av nöje och allvar som diskuteras. Det som sker i samhället diskuteras ofta friskt på Facebook, riksdagsvalet som ägde rum i höstas, eller debatten om ”tiggare utanför mataffären” är tydliga exempel på detta.
Facebook är likt vilket annat nöjesfält som helst ett avgränsat område, dock ej geografiskt utan via en lösenordsskyddad inloggning. Facebooks slogan skvallrar om dess funktion, ”Facebook hjälper dig att hålla kontakt med vänner och familj”. Likt nöjesfälten lockar Facebook med ett socialt mikrokosmos. Jag vill kanske inte gå så långt att säga att det är en religiös upplevelse även om man ibland kan få den uppfattningen genom samtal med människor.
Nu tänker du kanske ”men Facebook är inget nöjesfält”. Precis som alla andra nöjesfält är Facebook fyllt med attraktioner och prylar som du kan ”åka”. Nätverkssidan erbjuder visserligen inte karuseller men vem kan motstå att genomföra test som, ”Vem borde du bli sambo med” eller ”Vilket husdjur är du”. Det finns även spel av olika slag för olika åldrar att roa sig med. Facebookvärlden vill få oss att vara barnsliga, den vill få oss att tro de vuxna är på annat håll, i den verkliga världen. Med andra ord, utanför Facebook.
Ofta transporterar man sig med bil till nöjesfält, vilket leder oss till parkeringsplatsen. Vilken är nätet parkeringsplats? Vad sägs om att ersätta parkeringsplatsen med livet utanför skärmen, även kallat ”det riktiga livet”. Låter det långsökt? Tänk på videoklippet ”Look up” som spred som en löpeld över diverse sociala medier förra året. Budskapet i videon handlade om att vi måste höja blicken för att bli påminda om att det finns en värld utan för skärmen på datorn eller den smarta telefonen.
Om nöjesfältet är prototypen, är då Facebook den färdiga produkten? Facebook skulle kunna sägas fungera som reningsverk, eller återvinningsstation. Den sociala nätverksjätten kan vara vår digitala återvinningsstation, där vi återigen får chansen att återvinna våra barndomsdrömmar, eller rädslor.
När vi loggar in på det sociala nätverket dumpar en del människa några av deras inlärda sociala läxor som till exempel allas lika värde. Det är kanske lättare att ge killen/tjejen som på rasten i femman sa att din tröja var ful, en liten gliring. Det är ju inte så allvarligt, det är bara på Facebook. Här kan vi leka av oss, spela spel med våra kompisar eller spy av oss efter en kul attraktion eller en dålig dag på jobbet, hoppa ur vuxendräkten och vara barn på nytt. Precis som på nöjesfältet.
Robin Jönsson,
student vid Lunds universitet
Socialamedier.me 
Kommentera