Innanför eller Utanför, ja, vad då?

 | Av: Victor Rangner |

Victor Rangner

Likt en diskplockare på en liten restaurang med bar, blir det mer att göra, ju fler kunder som kommer in. Vi blir ständigt fler, och ju fler vi blir, desto tuffare blir också konkurrensen. Själv tillhör jag en egen uppfunnen ”ras”, det vill säga ”typ”, som jag kallar för ”E Typ 5 Intro AST HSP”. De olika förkortningarna kan stå för alla de som allt oftare i vårt högeffektiva samhälle, hamnat utanför.

Ett gammalt beprövat ”självkännedomsinstrument”, är Enneagrammet. Efter att ha svarat på en hel del frågor i test, kan man komma fram till vilken typ man tillhör, av de nio möjliga. Jag tillhör Typ 5.

De som befinner sig högt uppe i den sociala pyramiden, får ständigt uppleva återkopplingar som bekräftar och befäster deras ställning och tillhörighet. Långt ner hamnar de som kämpar för att bli accepterade som ”vanliga” och ”normala”, och som söker bevis på att de klarar av ”multitasking” som att ”hålla många bollar i luften samtidigt” eller är ”socialt kompetenta” och är utåtriktade, glada, positiva och har lätt för att anpassa sig i olika sociala gemenskaper.

Introvert eller Extrovert?

För inte så länge sen, kom amerikanskan Susan Cain ut med boken ”Quiet”, som handlar om en grupp i samhället som brukar benämnas som ”Introverta”. Motsatsen till ”Introvert”, är ”Extrovert”. Fortfarande på ett mycket enkelt stadium kan man säga att den Introverte hämtar sin kraft och energi, inifrån sig själv, kanske i ensamhet och i tysthet. Medan den Extroverte hämtar sin kraft och energi, i sällskap med andra människor, där människor trivs med att träffas, umgås och uppleva gemenskap med varandra.

”AST” står för Autism Spektrum Tillstånd, där begreppet ”Autism” ofta betyder ”inåtvänd”.
”HSP” betyder High Sensitive Personality, som betyder att man är känsligare, än många andra i sin omgivning. De som i vardagen, ute bland människor i det offentliga livet, är blyga, osäkra eller oföretagsamma, kan numera på Internet socialisera och visa upp sig. Och de kan själva bestämma när de önskar stänga av andras uppmärksamhet, då det räcker med att koppla ner sig från nätet, och stänga av datorn tills nästa gång som de har lust att ”möta publiken”.

Är det sociala urvalet så ”naturligt”?

Den senaste tiden har det varit en stor kalabalik kring internatskolan Lundsberg, och några händelser på skolan, mellan elever, som ibland brukar kallas för ”nollning”, ibland för ”kamratfostran”. Förr fanns det mer strikta regler om hur man skulle uppföra sig i sociala sammanhang. Sådant som skribenten Magdalena Ribbing tar upp i Dagens Nyheters spalter om uppförande och etikett. Men det är inte alls säkert att dessa regler når fram till och har inflytande på dessa unga människors liv och leverne. Unga har en tendens att vilja utmana regler och förordningar, som en del av individens psykologiska och sociala utveckling. Det är konstigt, men sannolikt ett djupt sittande socialt beteende hos barn och ungdomar; att man utsätter varandra för obehag, med den avsikten att den som utsätts också prövas eller testas. Den som klarar provet eller testen, har därmed vunnit tillträde till en högre nivå inom den sociala gemenskapen. Men ingenstans verkar det finnas vetenskapliga bevis för att denna form av ”metoder till social anpassning” verkligen uppnår sitt syfte.

Liknande tester förekommer naturligtvis inom en rad olika sociala grupper, företag i arbetslivet och sällskap och ordensällskap, i politiska, religiösa eller idrotts- och sportsammanhang.Eller i gängens västryggmärken eller tatueringar. Man kan nog inte komma ifrån att sådana här mer eller mindre medvetna ”urval” pågår hela tiden, oavsett var vi befinner oss i för sociala sammanhang.

Aumsekten i Japan, med saringas i tunnelbanan.

Det finns naturligtvis flera, men en bok som jag tycker tar upp det mesta av domedagsprofeter och destruktiva sekter, är Clas Svahns ”Sekter, hemliga sällskap och domedagsprofeter i Sverige och världen”, Falun 2012. Själv gissar jag att det vanligaste felet som människor med hög intelligens gör, är att underskatta intelligensen hos de ”vanliga” människorna i sin omgivning.

I varje socialt sammanhang, betyder information oerhört mycket. I det sociala spelets regler, ingår krav på ärlighet, uppriktighet, värdighet, samt att erkänna sina svagare sidor. Många av de sekter som vi idag kan läsa om, som har lett till både mobbning, trakasserier, förföljelser, tortyr och mord, har ju börjat i en väldigt enkel och vardaglig grupp av människor som känt sig ”utvalda”, med speciella förutsättningar och egenskaper.

På Internet uppstår sådana ”vakuum” eller tomrum, där de varken behöver bekänna färg, stå för vad de tycker i ett offentligt sammanhang, i en social grupp, eller t ex i en domstol, med domare, åklagare och försvarsadvokat. De gömmer sig, eller försöker gömma sig, i en anonymitet. Problemet är bara att, om de lyckas med det, så förlorar de det som de allra mest eftertraktar: Ett Erkännande från Gruppen. Av den anledningen söker de sig ändå, förr eller senare till någon grupp eller nätverk.

I Sverige avskyr man ”fuskare”.

Här i Sverige har vi ett moraliskt motstånd mot dem vi i vardagstal kallar för ”Fuskare”. Det är sådana människor som ”inte gör rätt för sig”. De skaffar sig fördelar, genom att inte behöva anstränga sig på samma höga nivå, som alla de övriga, i gruppen. De önskar vinna maximalt, men offra minimalt. Därför upplever de Internet och sociala grupper på ”nätet”, som ”en gräddfil”. Där de kan köra som de vill, strunta i att följa gemensamma regler, men med avsikten att försöka bli uppmärksammade av någon sådan ”ledargestalt” som kan ge dem favörer, i framtiden. En enkel metod för att avslöja sådana ”fuskare” är att registrera hur ofta de syns i sociala grupper på nätet. Ju mer tid de syns på Internet eller i Facebook, desto mindre tid har de att ägna åt något mer seriöst och konstruktivt.

Bobby Fischer spelade Schack.

För att lyckas med något, måste man vara stark nog att våga misslyckas. Upptäckaren är alltid en Nybörjare, har någon sagt. För att bli riktigt bra, räcker det inte med att vara begåvad, ha talang eller ”ha tur”. Det krävs också det som Thomas Alva Edison kallade för ”transpiration”, dvs ”svett”. Att verkligen anstränga sig för att uppnå sitt önskade resultat ger en upplevelse av välbefinnande och välförtjänad vila.