Vem tar ansvar för näthatet?

Cecilia Malmström

| Av: Cecilia Malmström |
| Foto: Elisabeth Malmström |

Ingen kan ha missat ”Uppdrag Gransknings” program om kvinnor som blir hatade på Internet. Aldrig förr har näthat uppmärksammats i den grad som det gör nu. Ämnet cirkulerar på samtliga medier och det är många som engagerar sig.Det går inte längre att förneka att det är ett omfattande problem som kräver en lösning, omedelbart!

I ”Uppdrag Granskning” delade ett tiotal journalister med sig av sina
historier, om hur de blir hotade och hatade på nätet. Ögon och öron öppnas
överallt på Internet, och allt fler kvinnor (och män, men inte i samma
utsträckning) pratar ut om vad de får utstå. Varje dag kan man läsa om hur
fler och fler blir kränkta, hotade och sexuellt trakasserade på Internet. Vi
uppmanas att inte bry oss om det, för att det bara är tomma ord.

Men räcker det? Vem kan garantera att det bara är tomma hot? Och vem tar
ansvar när det inte lägre rör sig om falska ord, utan att personen menar
allvar med det som skrivs?

Vi blir lärda att ta avstånd från det vi får höra. Att bara skaka bort det.
För en stark kvinna som hittat sig själv, är det kanske inga problem. Men
hur lätt är det för en ung, osäker flicka att få bort kränkningarna som
klingar i huvudet?

Det värsta av allt är alla bortförklaringar. ”Hen försöker bara skrämma dig,
personen säger vanliga skällsord utan betydelse, hen skriver det bara på
nätet och skulle inte våga säga det i verkligheten”. Allt det må vara sant,
men det ursäktar inte beteendet. Jag tycker fortfarande att det är
fullständigt oacceptabelt.

Ibland leder hatet till allvarliga hot. Det finns en del inom mig, som
tycker att det blir ännu läskigare när man inte vet ifall de menar allvar
med hoten. Är du medveten om att de menar allvar, då agerar du innan något
händer. Får du däremot höra hot och skällsord dagligen, då slutar du bry dig
efter ett tag. När det väl är allvar, så tror du att det bara är ett av alla
falska hot. Då kan det sluta illa.

Hot och sexuella kommentarer är så vanliga, att det i dagsläget anses
”normalt”. Det är dags för maktspelet att sluta, för jag vill inte ens veta
hur långt det kan gå om vi inte sätter stopp för det. Jag har några förslag
som kan hjälpa oss att må bättre.

Det är inte svårt att spela tuff på Internet, när det är så lätt att vara
anonym. Många gömmer sig bakom fake-konton när de trakasserar personer.
Därför föreslår jag att Facebook kräver att man ska skriva in sitt
personnummer när man skapar ett konto. Jag tycker också man ska bli avstängd
från Facebook när man betett sig illa. På så vis ser man till att ingen
missköter sig.

Jag blir så förbannad på att polisen inte tar det här på allvar. Det är dags
att kränkningar mot kvinnor stoppas, för jag vill inte leva i ett samhälle
där skällsord mot kvinnor är en del av vardagen. Det är skamligt att vi i
Sverige inte kommit längre i kampen mot kvinnohatet. Om polisen låter
idioterna göra vad de vill på Internet, betyder det att polisen tycker att
det är okej att de gör så?
Internet är inte längre en ny uppfinning, så det fungerar inte att
använda det som ursäkt till varför de inte hanterar problemen bättre. Mitt
förslag är att de borde starta avdelningar som endast sysslar med
Internetkränkningar/hot. De är redan utrustade för att kunna lösa den här
typen av brott. Problemet är att de lägger all den kraften på att stoppa
fildelning istället.

Det är dags att vi alla gör Internet till ett trevligare ställe. Jag är
övertygad om att ingen vill ha det här klimatet. Nätkärleken är större än
näthatet – för de flesta i alla fall. Tillsammans kan vi hjälpas åt att
förbättra vardagen för alla. Ser du någon som skriver otäcka saker, anmäl
till Facebook och säg gärna till personen att den gör fel. Ifall du har en
Facebook-sida, så är det ditt ansvar att se till att ingen blir kränkt eller
hotad. Ifall någon blir det, ta bort kommentarerna, anmäl den som skrev det
och blockera honom/henne. Sen skadar det inte att skriva något snällt till
personen som fick höra det elaka. För varje elak kommentar någon får, tycker
jag vi andra ska kompensera med dubbelt så många snälla kommentarer. På så
vis, bidrar vi alla i kampen mot näthatet.