2000-talets virtuella liv

Sara1

Sara Lundgren

| Av: Sara Lundgren |
| Foto: Jennifer Berg |

Det skrek i öronen. ”Skriet från datorn” skulle kunna vara titeln på den roman som skulle handla om hur mitt virtuella liv startade för flera år sedan. Ett isande, mycket konstigt, hackigt ljud som om datorn mådde illa och ville förmedla sina plågor till omvärlden. Jag som bara skulle chatta på Msn cirka 20 minuter. Mer än så var inte tillåtet. Någon kanske ville ringa familjen och då var det olämpligt att det var upptaget längre tid än så.

Långt efter tätorterna slapp även vi som bodde i skogen att lyssna på när modemet kopplade upp. Vi fick äntligen bredband. Nu kunde jag vara ute på Msn flera dagar i veckan, flera timmar om dagen och interagera med mina vänner. Nätverket blomstrade och jag pratade med en mängd människor på min skola som jag egentligen bara var svagt bekant med. Lunarstorm skaffade jag också och fick därmed ett smeknamn som hänger med än idag, Sigge. Varför jag nu skulle kalla mig som min hankatt på Lunarstorm, det vet jag inte. Någonstans där skapades min första avatar. En jag i en annan värld, en värld som var virtuell. Nu förtiden har de sociala medierna övertagit de flestas av våra liv. Vi befinner oss mestadels på Facebook men även på Twitter, Instagram, LinkedIn, Youtube, olika bloggar med mera.

En förunderlig sak är att jag blir irriterad när folk säger att de inte har Facebook. Det är ungefär som om de inte finns för de blir så oerhört svåråtkomliga. Om man ska kontakta någon via de traditionella, gamla teknikerna, så som sms och att ringa känns det som man måste vara riktigt goda vänner.

Hur ska jag kunna ta reda på mer om en person som inte har Facebook. Kallas det snoka? Det handlar väl egentligen inte om att snoka, men det känns på något vis tryggt att veta att man kan söka upp en person och få ett intryck av vem den verkar vara.

Vi är ständigt uppkopplade och tillgängliga, även om vi vandrar ute i ödelagda vildmarken. Så när någon inte är uppkopplad känns det år 2013 lite onormalt och otäckt. Den virtuella och verkliga världen är så tätt sammansvetsade att det nästan inte är någon skillnad mellan dem längre. Otäckt, som jag nämnde i tidigare mening, i den bemärkelse att om en person bara befinner sig i den ena av dessa världar, så känns det som att halva personen nästan inte finns. Jag villa att min kompis ska vara hel!  Vi lever helt enkelt i ett med världen på internet. Det är nästan som Platons filosofi om en sinnesvärld och en idévärld, som att vi levde i två parallella världar, där vi i den ena världen levde kroppsligt och i den andra själsligt. Tänk att den gamle greken nästan har en regelrätt filosofi, i alla fall 2500 år senare.

Hur som helst är de sociala medierna ett fantastiskt medel att använda sig av för att ta kontakt med människor, företag och organisationer. Självklart behöver man inte ingå i den grupp som befinner sig online, jag kan samtidigt förstå att man vill hålla sig utanför. Det är stressigt, beroendeframkallande och på alla sätt trevligare att träffas öga mot öga. Däremot för mig har de sociala medierna gett ett större nätverk i alla sammanhang. Steget till att börja ta kontakt är kortare över internet. När jag var 13 och skaffade min Msn började jag prata med fler som jag inte tidigare kände. Vem hade jag inte känt idag, om jag inte fanns på Msn då? Vem känner jag inte om 10 år, om jag inte finns på Facebook idag?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: